ing:we

Jag är som en löpare i två tävlingar på samma gång, den ena vinner jag hela tiden och den andra förlorar jag. Anledningen till att jag vinner det ena loppet jämt är för att det bara är jag som tävlar i det....

Djupa tankar från en ytligt skvättande och ibland dykande tankevärld. Rädda mig. : )

Modellerna blev verkligen urläckra. Ska försöka ordna med lite bilder snart.

Jag måste bara få berätta vad Alma sa i går kväll när vi var hemma och tog det lugnt efter sminkutbildningen. Vi hängde i sovrummet och Alma halvsatt i mitt knä vid skrivbordet och målade jättefina monster på ett vanligt papper. Jag frågar henne vad det där är? Och pekar på en krumelur på teckningen, utan minsta tvekan svara Alma direkt: - "Det är såna där monster fuckers!" Snacka om att jag satte luften i halsen! Det slutade med att jag sitter fnissandes (försöker verkligen hålla mig, för det var ju egentligen jätte hemskt) och försöker förklara för Alma som frågar vad det betyder...Inte helt lätt.

Olle får mer och mer en egen stil. Han är verkligen Cool. Och snäll. Väldigt trygg och verkar inte bry sig så mycket om något annat än just det han håller på med. Vid samma tillfälle, som Alma vräkte ur sig sin fina kommentar, försöker Olle lyfta upp "Bobby car:en" i våra sängar. Den är tung och otymplig och han bokstavligt talat vrålar av gråt och ilska för att den inte lyder honom. När Thomas till slut hjälper honom fortsätter han ändå vråla medan han själv tar sig upp för att inte tystna för ens han sitter på bilen i våra sängar. Den blir baktung och välter så Olle får den över sig och Thomas beslutar att ta ner bilen från sängen för att det inte ska sluta illa. Då fullständigt exploderar Olle av ilska och sorg och kravlar sig ner för att återigen försöka få upp den i sängen. Thomas står på sig och säger nej men Olle bara fortsätter i fullständig panik, vi har aldrig hört honom så envist vrålandes över något. Tillslut får han ändå hjälp av Thomas och eftergapandes kravlar han upp på bilen som inte välter den här gången. Han får en napp av Thomas och börjar som vanligt grosa med en handen i sitt hår samtidigt som han hulkandes pekar på en hög med kuddar och försöker få Anna att ge honom en speciell. När vi tillslut fattar att det är mammas kudde under överkastet han vill åt, tar han emot den, försöker lägga den på ratten för att kunna luta sig på den och sova på bilen, men det blev inte skönt. Så han låter den bara ligga där, han stryker över den med handen som inte är i håret och slutar tillsist snyfta. Vilken kille.

Idag är Anna med på mitt kontor och pluggar matte. När jag frågar hur det går ler hon stort och fortsätter läsa i folks bloggar på nätet. Matte var mitt sämsta ämne. Jag kan inte hjälpa henne med det. Det kan bara Thomas. Skönt. Men hon kan väldigt bra själv. Tur att hon är så smart, annars hade nog Thomas fått panik över bristen på IQ i familjen Wetterstrand... : ) Skämt åsido. Anna är jätteduktig.