ing:we

Jag finns numera att följa på odusaliga.blogg.se

Välkommen!

...vad ska jag säga?... verkligen dåligt av mig. Hm. Det har hänt en hel del sen sist.

Vi bor numera på en liten gård norr om Uddevalla. Väntar på en liten syster/bror som kommer i början på April antagligen. Om den inte gör som Olle och pluppar ut tre veckor tidigt... vore ganska skönt.

Alma blev klippt idag,..vill färga håret svart och raka sig i nacken. Får hon inte. Men det blev lite kortare iallafall..

Olle har börjat kissa och bajsa på pottan! Superduktig!

Snart ska jag lägga upp lite bilder på de små asen..

Kram kram

...snörvel, host och total muskelslapphet. Förkyld. Huvudvärk. Sova sova sova. Men glad ändå. Var på "In studio" i torsdags med goa syster Anna och fotades. Tjejen som sminkade mig kände mycket väl till Eddie Funkhouser, som jag säljer, och ville köpa. Kul!
Anna är så vacker. Men hon blev inte nöjd med fotona...synd. Jag förväntade mig ingenting och blev därför ganska nöjd. Här får ni se hur jag blev:Jag kan inte vrida dom så ni får vrida er själva...

Kram

Jag är en lyckligt lotad människa! Se här bara:




Så goa, så vackra och så jobbiga. Helt perfekt.


Ta vara på din familj och dina vänner. Dom kan aldrig köpas för pengar. Tur för mig... Snart blir det andra bullar i kassan men tills dess får vi njuta av varandra och att allt kommer lösa sig till det bästa.

Kram på er allihopa!

Anna ska jobba för Navid Modiri på Hultsfredsfestivalen som börjar imorgon. Det ska visst regna lite...men hon är förberedd....

Om inte någon i hela välden tänker på det kan det vara för att det finns komplikationer omkring ämnet lycka. Varför? Ja du,..? Det frågar jag mig ofta. Varför går humör upp och ner som en jojjo och bara förstör de planer man satt upp. Kan man inte få vara lite stabil och konstant någon gång. Kankse redan blivit dags för klimakteriet för stackart mig...är det vanligt i 25 års åldern?? När man har en 18 åring hemma kanske det blir så oavsett vilken ålder man har. : ) Men isåfall är det värt det för det är faktiskt en fantastisk rikedom.
Nu kommer jag garanterat bli lite gladare för jag ska gå och krama min fosterdotter som jag vet uppskattar min närvaro och ansträngning,..nu hörde hon vad jag skrev eftersom jag alltid säger högt vad jag skriver och då minskade chansen för att få uppskattningen för kramen på riktgt ju...det blir ju ingen överraskning och i den åldern vill man gärna inte spela med och låta livet vara enkelt...för mamman alltså..det blev väldigt konstigt det här... kanske är lika bra att sätta igång innan jag ångrar mig. Blir det någon kram eller?? Hm...nu känner jag mig plötsligt väldigt kissenödig och om jag kramar Anna nu så kommer hon retas och hålla fast mig och då kanske jag kissar ner mig....bäst att kissa först...men eftersom jag även läste detta högt medans jag skrev kommer nog Anna hindra mig från att kissa. ( Jag tittade på henne och det såg sannorligt ut att det inträffar...)
Jag får köra en fint. Nej,...nu sa jag ju det högt. Nu skriver jag tyst...jag kommer läsa högt något snart som jag ska göra men i själva verket kommer jag springa på toa. Ok. Är ni med?
Nu ska jag strunta i att gå på toa och bara krama min tjej. Hon håller nog inte fast mig. Hon är så snäll.. Nu får vi se om det funkar...

Hi Hi

Nu är jag glad.

Nu alla goa glada är det dags för en REA på www.ingwe.se. Välj och vraka. Billigt billigt.

Läste i går morse för mina barn ur "Hattjakten", helt klart en av världens bästa barnböcker. Det jag nyss skrev påminde mig om Kanini,...den galna, underbara försäljarkaninen vid en skrot: Kanini skriker i örat på morfar som letar efter sin bortflugna hatt och skrämmer honom så han hoppar till:

 -"Kom och köp jättemånga saker, fina fina! Inte särskillt dyrt bara jättebilligt!
 - Jisses vad rädd jag blev! sa morfar.
 - Inte farligt, bara tuta kör! Kanini bits inte så mycket.
 - Har du sett min hatt flyga förbi? frågade morfar.
 - Inga hattar idag, nej tyvärr, sa Kanini. Imorgon får vi in nya fina. Men här finns mycket annat. Varsågod och komma fram och titta titta titta så många saker. Jättebilligt."

Så här känns min lilla hemsida...ett smalt litet gulligt sortiment...Man vet aldrig vad som kan dyka upp. : )

Kanske något av det här:

Kolla in min hemsida i veckan som kommer! Då kan man köpa massa haklappar och förkläden mm till nedsatt pris pga designutveckling.

Att kunna lägga sig om kvällen i en säng utan krav, som ömt håller dig i sin famn och vaggar dig mjukt när du vänder dig och rättar till kudden och sträcker dig för att ställa väckarklockan. Du tar tillbaka armen och rättar till kudden igen. Du skunker djupare och djupare ner i sängen...som älskar din tygnd, och inte vet något om vad du gjort under dagen...om dina hårda ord, din otacksamhet eller klagan över ovesäntligheter. Du kanske inte riktigt är värd den där sängen...men det vet den inte om. Den bara bär dig. Söver dig. Beskyddar dig och håller dig ömt kvar på morgonen så länge det bara är möjligt. När du rest dig upp, efter 5 tryck på snooze knappen, vänder du dig om och sängen är ledsen för att du gått. Den vill vara med dig. Du ser det och älskar den tillbaka. Men du måste gå.. snyft.

En hyllning till sängen. Som älskar mig.

Ingwe Collection AB flyttar hem!!!! Hela staben, Ingrid, Ingrid och Danuta Glad. NU NI!

Jag fick äran att sy hennes klänning och göra hennes frisyr och sminka hennes fina ansikte.

Tack Emma! Du är så go!

Gå in på www.ingwe.se och skriv en kommentar om sortimentet, både positivt och negativt, här under detta inlägget. 

När den varma känslan av frid fyller upp mig, från magen ut i hela kroppen, ser jag andra människor med nya ögon. Jag kan vila i mig själv och rikta min uppmärksamhet utåt. Då finns den fullkomliga stillheten och tryggheten förankrad och jag får en mental paus. Det är så skönt att känna hur livet blir meningsfullt när jag inte har fokus på mig själv. Mina drömmar känns närmare än förut och lyckan över det jag har är ändå total. Min tacksamhet över familj och vänner och över livet jag har fått, och som jag får igen och igen varje morgon jag vaknar. Det är ju helt fantastiskt! Och det är gratis. 

...och igen och igen...hon kommer bli en författare av hösta klass. Vänta ni bara... Nu ska jag få sätta tänderna i hennes senaste novell, hon blev själv rädd av spänning när hon skrev den så det bådar gott.. Hi hi. Jag är stolt över mycket idag!

Gött.

Min syster Kerstin ska få en eloge för att hon sköng så fantastiskt bra tillsammans med Uno Svenningsson!!!! Jag spricker nästan av stolthet. Han är ju jättekänd ju! Och bra!

Kul...då kanske jag också kan bli lite känd snart, eftersom vi är systrar menar jag...eller måste man faktiskt prestera för att bli känd? Hm...vi får väl se.

Grattis Kerstin Karlsson iallafall till ett lyckat framträdande!

Kolla på esterochjag.blogg.se eller sök efter Kerstin Karlsson på youtube.

 

När man är som mest skabbig, pga att den älskade mannen åkte iväg med väskan med ombytet i, ska man hålla i en smink och hudvårds visning i Tidaholm. En efter en kommer dom in. 13 tjejer i 17 års åldern. Jag fylls av nostalgi och beundran. Helt otroligt goa allihop! Lisa Persson, värdinna och lillasyster till min man, är en beundransvärd hoast! När jag frågar om det är någon som vill bli lite sminkad är dom först ganska blyga, sen kommer dom, en efter en.


Lisa Persson:
                                                                                          Några exempel från kvällen:



Jag Njuter av stämningen. Plötsligt ska någon ringa en kille och alla blir hysteriska. Han är ju såå snygg!! Efter nån timme hörs en raggarbil stanna till utanför och alla tjejerna dras som genom en plötslig magnetisk kraft mot fönstret för att titta. Dom är coola allihopa, dom tycker om varandra, och dom respekterar varandra. Jag minns när jag gick i skolan, känns som det var annorlunda då på något sätt. Lite kyligare. Lite mer grupperat och inte lika kärleksfullt. Tidaholm- och Skövdetjejerna känns mer mogna. Jag känner mig stolt över Lisa. Hon spelar fotboll och vann nyligen fairplay priset: Schysstaste spelaren i hela Tidaholms kommun 2008. Sist vi var här på besök stack farmor Gun ett A4 blad i en plastficka med domarnas motivering i handen på mig. Jag satte mig för att läsa och kunde knappt hålla tårarna tillbaka, vilken go tjej hon är. Vilken fin mamma min man har. Sent igår kväll satt vi och roade oss med att söka upp våra namn och dess betydelser på nätet (svenskanamn.se), och såg att namnet Gun betyder strid. Min naturliga reaktion blev att; det stämmer ju inte alls! Min tanke om Gun är, snäll, omtänksam, kärleksfull, bestämd, rolig och att hon är en mamma som ställer upp till 100% i alla lägen. Som inte sätter sig själv först, utan andra. Och att det är för att hon är sådan själv som hon har fått såna otroliga barn! Marie och Kristin i Malmö som är två av dom tjejer i hela världen som jag ser mest upp till. Kreativa och med världens största hjärtan! Man ser nästan hjärtat lysa genom kläderna på dom. Thomas min älskade man, behöver inte gå in på några detaljer där eftersom man förstår att jag ju valde att leva hela mitt liv tillsamman med honom och det säger det mesta, han är den absolut mest fantastiska man och pappa jag möjligtvis kunnat få. Stefan, lillebrorsan som är lik sin äldsta syster vad gäller konstnärskap. Han är också KÄND i trakten för sitt stora hjärta och omsorg. Och så Lisa. Lilltjejen som har blivit så stor, kommer ihåg när vi sågs första gången. Liten tjej med flicklugg och glasögon. Som tittade på mig med beundran. Nu har vi bytt roller, det är jag som tittar med förundran och det är så det ska vara.
När Gun såg vad hennes namn betydde sa hon bara; det stämmer verkligen på mig. Och jag förstod att hon menade allvar. Hennes liv har varit fyllt av strid. Kamp och tårar. Missförstånd och hopplöshet. Och ur detta har det börjat blomstra. Genom henne själv som ser gladare och lyckligare ut för varje gång jag ser henne och genom frukten av hennes strävan, hennes underbara barn. Som också är Ejve Perssons barn. En man med barnslig finurlighet i blicken, alltid ett leende på läpparna och en frys full med bullar och flintastekar. En mer svårdefinierad man som gillar att skrota i sitt garage. Och är fantastiskt duktig på det också! När vi tog över en gammal Volvo 440 och en mekaniker från Vänersborg skulle kolla något efter ett tag som behövde lagas kommenterade han livligt det otroligt välsvetsade underredet på bilen, något liknande hade han aldrig sett förr.

Jag Älskar den här familjen.

Och jag är enormt Tacksam för att dom accepterar mig och låter mig känna mig som en del av familjen. Och det är väl tur det, mig slipper dom inte. Jag tänker fortsätta vara ETT med Thomas tills döden skiljer oss åt.

Detta får helt enkelt bli en hyllning till Fam. Persson från Ekedalen.

Hipp hipp, HURRA för dom allihopa!
  
 

Måste det  vara något särskilt bara för det? Dagen till ära vill jag lyfta fram en fråga:


Vår tid är viktig. Fyll den med viktiga saker.

...att vi har blivit fler. En flicka kom och bad om ursäkt. Sa förlåt för att hon finns till och bad om våran tid. Hon ville inte störa, bara finnas med en tid. Det var så mycket jobbigt runt omkring. Vi sa ja och tiden gick. Nu inser vi så saktelig att vi har blivit fem i våran familj. Våran Anna tar sin naturliga plats och blir en del av oss. Vi ser det som en ära, vi fattar ingenting. Hon ger så mycket glädje och liv. Hon lär oss massa saker,... som vi inte visste om oss själva... Vi bråkar och står i...som en riktig familj. Vi formas av varandra, slipas och växer. Ger och tar. Får och förlorar. Get och kärlek. Katt och hund.

Verkligen märklig tjej den där. Anna "Tussi" Laago... som en Tussilago på våren, kommer med löfte om värme, liv och grönska. Det är just sån hon är. Varm i hjärtat, full av liv och omogen som en liten larv....grönskande alltså. Hon kommer förpuppa sig och bli en fjäril en dag. Inte vilken som helst heller. En fantastiskt sällsynt en. Och då kan vi med stolthet se på. Och veta att bodde hos oss en tid. Att hon sa att hon trivdes. Att vi fick behålla henne. Att hon verkligen ville vara hos oss. Att jag inte svek. Och att vi kan kramas och känna att vi hör ihop.

Det är obegripligt. En ovärderlig gåva. En skatt. En riktig människa har blivit en del av våra liv på ett sätt som är få förunnat. Och det fungerar!

Nu ligger hon och sover på våran säng. Med Olle bredvid sig. Undrar om hon vet hur välkommen hon är. Hur värdefull hon är. Det ska jag säga till henne när hon vaknar.

Puss på dig. Fantastiska Anna Tussilago. Tack för att du vill bo hos oss.

Har börjat acceptera att livet är så här. Livet som man lever bygger ihop sig med mer än vi kan ana eller kontrollera, man bygger mer eller mindre, vissa glömmer och märker inte av det, andra, som jag, tänker på ALLT på samma gång och måste verkligen koncentrera sig för att få lite focus. Vad är viktigast? Vad måste göras NU? Och trots att den frågan oftast har fyra starka svarstitlar flänger jag runt som en blå i jakt på en hög av färdiga, avklarade delar som jag kan skaka av mig. Lättnaden av en enda färdig detalj är enorm och jag vill sjunka ner i en fantasivärld och berömma mig själv för min fantastiska prestation. För att sen komma på att det fortfarande inte ligger något avklarat i "prioritet nr 1" högen.

Vilken lyckad dag det blev igår med Cecilia Lidén! Jag är så tacksam! Tack alla som kom, och för alla fina leenden och uppmuntrande ord! Hoppas verkligen att ni fick ut massor av detta. Det fick jag!