ing:we

.....tänk dig själv. En aktiv vardag som ger så mycket skojs och trevliga möten och lyckorusen avlöser varandra för att det vi gör är så fantastiskt roligt. Men det gör också att vi i princip aldrig får en chans att sitta ner och samtala, kura i en soffa, prata om framtiden, planera långsiktigt, uppmuntra genom att lyssna, massera ömma axlar och fötter, pussas på ett sätt som kräver en medveten och planerad förhandsstudie om vad min älskade behöver och skulle må gott av just nu, typ bakom öronen... och allt annat som för vissa människor är standard. Som att göra frukost på sängen emellanåt. Eller läsa högt, en rolig händelse ur en tidning som man för ovanlighetens skull fått tid till att verkligen läsa och sätta sig in i.

Jag skrev just en lång fin dikt som förvann. Den hade antagligen vunnit en oscar. Kan man stämma blogg.se?

Han har börjat snacka. Så fint alltså. Tack tack kan han säga när man frågar vad man säger. Idag härmade han hundarna hos några vänner vi fikade hos. Han la sig på golvet i samma ställning. Så lugn och så olik Alma. Hennes sätt att härma en hund hade nog snarare varit att hoppa fram på alla fyra och skälla hysteriskt.

Min man kan allt. Han kan lägga pärlplattor. Laga mat. Meka. Bygga. Natta barn. Massera. Romantisera. Jobba flitigt och målinriktat...och såklart mycket mer än så.  Jag älskar honom. Nu står han i köket och ska göra en grönsakswook med räkor. Jättegott. Jag har det så bra.

Anna är också duktig. Idag har hon varit rökfri i mer än ett dygn. Vi hejar på och peppar men det är helt och hållet hennes egna beslut och driv som gör jobbet. Vi är glada. Imponerade och stolta. Det är så härligt att vi får ha Anna hos oss. Hon förgyller våran vardag. Det blir lite mera familj av alltihop. Och trångt och hjärte-stjärterums mysigt.

I morse sov Olle till 08:00 i sin egen säng. Ovanligt. Alma vaknade stilla och försiktigt mellan oss i våran sköna säng. Hon började prata om skolan och att hon fyller fem år till sommaren. Då börjar hon nästan skolan. Jag sa att hon inte fick växa upp så fort. Att hon ju var min bebis fortfarande. Då förklarade Alma för mig på sitt underbara "fröken duktig" sätt att det ju faktiskt är Olle som är bebis i den här familjen. - Det förstår du väl mamma. Annars skulle ju Olle och jag vara tvillingar och det vill du väl inte?...Det Går ju faktiskt inte mamma!
Nä. Det går ju faktiskt inte. Nu är hon snart fem och jag får lära mig acceptera faktum. Trodde inte jag skulle bli en sån som går och säger det men: Tänk vad tiden går fort! Inte riktigt klokt.

Nu är jag hungrig som en gnu. Som inte ätit på ett år. Eller. Är dom döda då kanske? En som inte ätit på en månad. Låter bättre.

Idag fick vi sova...Syster till mamma och mormor och morfar till ungarna tog med sig Alma och Olle till Älvängen. Jag sov till halv 12. Gick upp för att det gjorde ont i ryggen. Hade liksom älskat klart sängen för idag...Men kommer älska den lika mycket i natt igen. Efter en tokkonstig film till frukosten om den asiatiska western och massa märkliga "oneliners" och fighting hade jag verkligt hård huvudvärk. När vi sedan vi bestämt oss för att hälsa på goda vänner till kvällen och skulle åka till Älvängen för att hämta våra efterlängtade små skitungar fick vi äran att plocka upp en liftare. En tjej som heter Winnie som är möbelsninckare. Jätteduktig! Hon stannade till med oss i Älvängen och tog en kopp kaffe. Josef hade kommit hem från Peru och jag fick gosa in mig i hans superkrulliga hår. Härligt.
Sen när vi skulle vidare insåg vi att mormor och morfar åkt iväg med bilstolarna i deras bil så vi var fast i Älvängen. Men det löste sig. Det gör det alltid.

Nu måste vi skynda oss. som vanligt. typiskt oss. när ska vi lära oss...

....för det blir ju aldrig någon tungt och mycket sömn i den här familjen. Men jag är glad ändå. Älskar våran säng.

God natt!

Hej alla som av någon märklig anledning råkade hamna på min purfärska fina nya spännande och hjälplöst intressanta blogg!! Välkommen så stort och mycket.

Jag är Ingrid Wetterstrand, en galen företagare med två barn..förlåt, tre...(...min extra dotter Anna på 18 år blev just utelämnad och besvärad av det jag just skrev)
Jag lever ett ganska onormalt liv här i Vänersborg, ingen dag liknar den andra och det är väldigt spännande. Mina barn är det mest fantastika jag har och ingenting i Världen kan jämföras med dem. Låt mig förklara varför:

Alma:  4 till 5 år gammal enligt henne själv, hon blir 5 i juli. En flicka med huvudet fullt av jag vet inte vad, men ibland kommer det ut ur munnen på henne och det kan få den mest skreptiska pessimisten att vika sig av skratt. Hon kan skriva nu...massa fina bokstäver. och krumelurer. Hon har långt blondt hår som mamma inte får kamma för det kan vara farligt faktiskt.
En dag ville mamma platta håret på Alma och det blev en hysterisk tillställning då Alma efter halva håret avklarat känner stor tveksamhet över att låta mamma göra klart den andra halvan, mamma måste, som hon brukar, hota på något sätt, (hon såg ju inte klok ut...) Och det som låg närmast tillhands var såklart Tomten. Ska vi ringa tomten? Om vi inte kan platta färdigt får du inga juklappar ju. Av någon spännande anledning ringer telefonen och mamma spinner vidare på ämnet, Nu ringer han, ska jag säga till honom då? Alma fullständigt rasar och vrålar hysteriskt: NEEEEEEIGH!!!!! Gör inte det! När mamma inser att hon ju måste svara i telefonen tror Alma på allvar att det är Tomen och försöker hindra mamma från att svara, hon kastar sig över mamma och gör allt hon kan....hihi stackars liten. Men håret blev platt.

Olle: 1,5 år gammal, säger inte så mycket...bajs bara. Och titta här. Och sen låter dessa ord likadant: Alma, Anna, Lampa, mamma, pappa och ja...typ allt. Vatten blir Áaen och så öhar han åt det mesta. Javisst, han kan säga DENN! Det gäller allt han vill ha.
Han är den gisigaste mysplutten man kan önska sig. Stoppar man in nappen i munnen på honom åker automatiskt ena eller båda händerna upp i håret på honom själv och börjar mysa och pilla. Är han i famnen på någon och han når flyttar händerna över till närnmsta huvud.  
En natt när Olle som vanligt låg mellan mamma och pappa nådde han inte mammas huvudhår, då började de små knubbiga goa fingrana pilla i mammas ögonbryn! Jätte knasigt men mysigt, mamma kunde inte låta bli skratta. Har aldrig kännt något liknande förut. Olle vad jag älskar dig.

Anna: 18 år och 1 månad och två dagar idag...förstår ni vad jag får gå igenom? HJÄLP!!!! Känner någon en bra psykolog eller?
Nä jag skojar ju såklart. Anna är den stora ljuspunkten i vårat hem! En bättre inneboende får man leta efter. Idag tog hon disken nästan helt frivilligt, igår gjorde hon det helt frivilligt! Helt otroligt. Tror hon samlar poäng....snart kommer den stora förfågan om något som vi måste säga ja till eftersom hon varit så fantastiskt hjälpsam den sista tiden....undrar vad det kan bli.
Anna är väldigt smart. Faktiskt en av de smartaste jag känner. Jag är väldigt stolt över att få ha henne boendes hos oss, att hon vill det, och faktiskt säger att hon TRIVS! Fast hon får dela rum med Olle och Alma. Och stå ut med mig. Stackare.
Hon är snygg också, och ibland tycker jag att hon och alma är väldigt lika...det är bra.
Det kanske kan tänkas att jag också då, genom Alma liksom, är lite snygg också ibland! GÖTT!!

Fortsättning följer när tid blir över.