ing:we

Gå in på www.ingwe.se och skriv en kommentar om sortimentet, både positivt och negativt, här under detta inlägget. 

När den varma känslan av frid fyller upp mig, från magen ut i hela kroppen, ser jag andra människor med nya ögon. Jag kan vila i mig själv och rikta min uppmärksamhet utåt. Då finns den fullkomliga stillheten och tryggheten förankrad och jag får en mental paus. Det är så skönt att känna hur livet blir meningsfullt när jag inte har fokus på mig själv. Mina drömmar känns närmare än förut och lyckan över det jag har är ändå total. Min tacksamhet över familj och vänner och över livet jag har fått, och som jag får igen och igen varje morgon jag vaknar. Det är ju helt fantastiskt! Och det är gratis. 

...och igen och igen...hon kommer bli en författare av hösta klass. Vänta ni bara... Nu ska jag få sätta tänderna i hennes senaste novell, hon blev själv rädd av spänning när hon skrev den så det bådar gott.. Hi hi. Jag är stolt över mycket idag!

Gött.

Min syster Kerstin ska få en eloge för att hon sköng så fantastiskt bra tillsammans med Uno Svenningsson!!!! Jag spricker nästan av stolthet. Han är ju jättekänd ju! Och bra!

Kul...då kanske jag också kan bli lite känd snart, eftersom vi är systrar menar jag...eller måste man faktiskt prestera för att bli känd? Hm...vi får väl se.

Grattis Kerstin Karlsson iallafall till ett lyckat framträdande!

Kolla på esterochjag.blogg.se eller sök efter Kerstin Karlsson på youtube.

 

När man är som mest skabbig, pga att den älskade mannen åkte iväg med väskan med ombytet i, ska man hålla i en smink och hudvårds visning i Tidaholm. En efter en kommer dom in. 13 tjejer i 17 års åldern. Jag fylls av nostalgi och beundran. Helt otroligt goa allihop! Lisa Persson, värdinna och lillasyster till min man, är en beundransvärd hoast! När jag frågar om det är någon som vill bli lite sminkad är dom först ganska blyga, sen kommer dom, en efter en.


Lisa Persson:
                                                                                          Några exempel från kvällen:



Jag Njuter av stämningen. Plötsligt ska någon ringa en kille och alla blir hysteriska. Han är ju såå snygg!! Efter nån timme hörs en raggarbil stanna till utanför och alla tjejerna dras som genom en plötslig magnetisk kraft mot fönstret för att titta. Dom är coola allihopa, dom tycker om varandra, och dom respekterar varandra. Jag minns när jag gick i skolan, känns som det var annorlunda då på något sätt. Lite kyligare. Lite mer grupperat och inte lika kärleksfullt. Tidaholm- och Skövdetjejerna känns mer mogna. Jag känner mig stolt över Lisa. Hon spelar fotboll och vann nyligen fairplay priset: Schysstaste spelaren i hela Tidaholms kommun 2008. Sist vi var här på besök stack farmor Gun ett A4 blad i en plastficka med domarnas motivering i handen på mig. Jag satte mig för att läsa och kunde knappt hålla tårarna tillbaka, vilken go tjej hon är. Vilken fin mamma min man har. Sent igår kväll satt vi och roade oss med att söka upp våra namn och dess betydelser på nätet (svenskanamn.se), och såg att namnet Gun betyder strid. Min naturliga reaktion blev att; det stämmer ju inte alls! Min tanke om Gun är, snäll, omtänksam, kärleksfull, bestämd, rolig och att hon är en mamma som ställer upp till 100% i alla lägen. Som inte sätter sig själv först, utan andra. Och att det är för att hon är sådan själv som hon har fått såna otroliga barn! Marie och Kristin i Malmö som är två av dom tjejer i hela världen som jag ser mest upp till. Kreativa och med världens största hjärtan! Man ser nästan hjärtat lysa genom kläderna på dom. Thomas min älskade man, behöver inte gå in på några detaljer där eftersom man förstår att jag ju valde att leva hela mitt liv tillsamman med honom och det säger det mesta, han är den absolut mest fantastiska man och pappa jag möjligtvis kunnat få. Stefan, lillebrorsan som är lik sin äldsta syster vad gäller konstnärskap. Han är också KÄND i trakten för sitt stora hjärta och omsorg. Och så Lisa. Lilltjejen som har blivit så stor, kommer ihåg när vi sågs första gången. Liten tjej med flicklugg och glasögon. Som tittade på mig med beundran. Nu har vi bytt roller, det är jag som tittar med förundran och det är så det ska vara.
När Gun såg vad hennes namn betydde sa hon bara; det stämmer verkligen på mig. Och jag förstod att hon menade allvar. Hennes liv har varit fyllt av strid. Kamp och tårar. Missförstånd och hopplöshet. Och ur detta har det börjat blomstra. Genom henne själv som ser gladare och lyckligare ut för varje gång jag ser henne och genom frukten av hennes strävan, hennes underbara barn. Som också är Ejve Perssons barn. En man med barnslig finurlighet i blicken, alltid ett leende på läpparna och en frys full med bullar och flintastekar. En mer svårdefinierad man som gillar att skrota i sitt garage. Och är fantastiskt duktig på det också! När vi tog över en gammal Volvo 440 och en mekaniker från Vänersborg skulle kolla något efter ett tag som behövde lagas kommenterade han livligt det otroligt välsvetsade underredet på bilen, något liknande hade han aldrig sett förr.

Jag Älskar den här familjen.

Och jag är enormt Tacksam för att dom accepterar mig och låter mig känna mig som en del av familjen. Och det är väl tur det, mig slipper dom inte. Jag tänker fortsätta vara ETT med Thomas tills döden skiljer oss åt.

Detta får helt enkelt bli en hyllning till Fam. Persson från Ekedalen.

Hipp hipp, HURRA för dom allihopa!
  
 

Måste det  vara något särskilt bara för det? Dagen till ära vill jag lyfta fram en fråga:


Vår tid är viktig. Fyll den med viktiga saker.

...att vi har blivit fler. En flicka kom och bad om ursäkt. Sa förlåt för att hon finns till och bad om våran tid. Hon ville inte störa, bara finnas med en tid. Det var så mycket jobbigt runt omkring. Vi sa ja och tiden gick. Nu inser vi så saktelig att vi har blivit fem i våran familj. Våran Anna tar sin naturliga plats och blir en del av oss. Vi ser det som en ära, vi fattar ingenting. Hon ger så mycket glädje och liv. Hon lär oss massa saker,... som vi inte visste om oss själva... Vi bråkar och står i...som en riktig familj. Vi formas av varandra, slipas och växer. Ger och tar. Får och förlorar. Get och kärlek. Katt och hund.

Verkligen märklig tjej den där. Anna "Tussi" Laago... som en Tussilago på våren, kommer med löfte om värme, liv och grönska. Det är just sån hon är. Varm i hjärtat, full av liv och omogen som en liten larv....grönskande alltså. Hon kommer förpuppa sig och bli en fjäril en dag. Inte vilken som helst heller. En fantastiskt sällsynt en. Och då kan vi med stolthet se på. Och veta att bodde hos oss en tid. Att hon sa att hon trivdes. Att vi fick behålla henne. Att hon verkligen ville vara hos oss. Att jag inte svek. Och att vi kan kramas och känna att vi hör ihop.

Det är obegripligt. En ovärderlig gåva. En skatt. En riktig människa har blivit en del av våra liv på ett sätt som är få förunnat. Och det fungerar!

Nu ligger hon och sover på våran säng. Med Olle bredvid sig. Undrar om hon vet hur välkommen hon är. Hur värdefull hon är. Det ska jag säga till henne när hon vaknar.

Puss på dig. Fantastiska Anna Tussilago. Tack för att du vill bo hos oss.