ing:we

Min man kan allt. Han kan lägga pärlplattor. Laga mat. Meka. Bygga. Natta barn. Massera. Romantisera. Jobba flitigt och målinriktat...och såklart mycket mer än så.  Jag älskar honom. Nu står han i köket och ska göra en grönsakswook med räkor. Jättegott. Jag har det så bra.

Anna är också duktig. Idag har hon varit rökfri i mer än ett dygn. Vi hejar på och peppar men det är helt och hållet hennes egna beslut och driv som gör jobbet. Vi är glada. Imponerade och stolta. Det är så härligt att vi får ha Anna hos oss. Hon förgyller våran vardag. Det blir lite mera familj av alltihop. Och trångt och hjärte-stjärterums mysigt.

I morse sov Olle till 08:00 i sin egen säng. Ovanligt. Alma vaknade stilla och försiktigt mellan oss i våran sköna säng. Hon började prata om skolan och att hon fyller fem år till sommaren. Då börjar hon nästan skolan. Jag sa att hon inte fick växa upp så fort. Att hon ju var min bebis fortfarande. Då förklarade Alma för mig på sitt underbara "fröken duktig" sätt att det ju faktiskt är Olle som är bebis i den här familjen. - Det förstår du väl mamma. Annars skulle ju Olle och jag vara tvillingar och det vill du väl inte?...Det Går ju faktiskt inte mamma!
Nä. Det går ju faktiskt inte. Nu är hon snart fem och jag får lära mig acceptera faktum. Trodde inte jag skulle bli en sån som går och säger det men: Tänk vad tiden går fort! Inte riktigt klokt.

Nu är jag hungrig som en gnu. Som inte ätit på ett år. Eller. Är dom döda då kanske? En som inte ätit på en månad. Låter bättre.