ing:we

Om inte någon i hela välden tänker på det kan det vara för att det finns komplikationer omkring ämnet lycka. Varför? Ja du,..? Det frågar jag mig ofta. Varför går humör upp och ner som en jojjo och bara förstör de planer man satt upp. Kan man inte få vara lite stabil och konstant någon gång. Kankse redan blivit dags för klimakteriet för stackart mig...är det vanligt i 25 års åldern?? När man har en 18 åring hemma kanske det blir så oavsett vilken ålder man har. : ) Men isåfall är det värt det för det är faktiskt en fantastisk rikedom.
Nu kommer jag garanterat bli lite gladare för jag ska gå och krama min fosterdotter som jag vet uppskattar min närvaro och ansträngning,..nu hörde hon vad jag skrev eftersom jag alltid säger högt vad jag skriver och då minskade chansen för att få uppskattningen för kramen på riktgt ju...det blir ju ingen överraskning och i den åldern vill man gärna inte spela med och låta livet vara enkelt...för mamman alltså..det blev väldigt konstigt det här... kanske är lika bra att sätta igång innan jag ångrar mig. Blir det någon kram eller?? Hm...nu känner jag mig plötsligt väldigt kissenödig och om jag kramar Anna nu så kommer hon retas och hålla fast mig och då kanske jag kissar ner mig....bäst att kissa först...men eftersom jag även läste detta högt medans jag skrev kommer nog Anna hindra mig från att kissa. ( Jag tittade på henne och det såg sannorligt ut att det inträffar...)
Jag får köra en fint. Nej,...nu sa jag ju det högt. Nu skriver jag tyst...jag kommer läsa högt något snart som jag ska göra men i själva verket kommer jag springa på toa. Ok. Är ni med?
Nu ska jag strunta i att gå på toa och bara krama min tjej. Hon håller nog inte fast mig. Hon är så snäll.. Nu får vi se om det funkar...

Hi Hi

Nu är jag glad.