ing:we

Olle har blivit blåmålad på naglarna av sin moster Emmy. Han går omkring och pekar och säger -"Oj!" och pekar med andra handen på den blåa färgen och vill att mamma ska blåsa. Nu är det snart borta, han äter upp det.

Vi hade en fantastiskt helg tillsammans. Vi gick i skogen bland vargspår och björnspår som jag trodde att det var men det var visst jättestora älgspår. Konstigt. Vi tävlade om vem som kunde gå längst på skaren som var på sjön. Det var befriande ansvarslöst och lekfullt. Så barnslig hade jag inte kännt mig på länge. Thomas lekte hemlig agent och slängde sig och rullade runt på skaren så att han skar sig och blödde. När vi kom tillbaka till stugan pusslade vi två 500 bitars pussel och varje pusselbit som blev lagd var man tvungen att pussas för. Bra lek. Många pussar. Träningsvärk i läpparna.

Nu har vi varit hemma i en vecka redan, tiden går fortare och fortare, fattar knappt vad som händer mellan dagarna som går. Som är livet. Livet som går. Känns bra att vi jobbar för våran framtid. Den är tryggad. Snart är vi vår egna chef. Jag är det ju redan. Och till sommaren blir Thomas det också. Känns helt otroligt.

Hur är det med alla där ute?